Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
illasinnad människa skulle kunna smyga sig till att
göra Mackabeus något ont.
*
Så hade nu Mackabeus i flera år ständigt fått
första priset, ständigt förskaffat sin husbonde
champagne ihop med prisdomarna och ständigt ökat hans
ära. Men släkten är värst här i världen. Av
Macka-beus* egna ättlingar hade uppstått en hel skara
medtävlare om faderns rykte och pris, och en vacker dag
tog en av dem första priset och Mackabeus kom först
i andra rummet, ehuru han även denna gång »för
gammal vänskaps skull» fick ett pris.
Det grep Nils djupt. Mest kanske, att han ej som
hedersgäst blev bjuden till prisdomarna, utom tvärtom
hörde en av dem säga till den nye pristagarens ägare:
— Det är i alla fall märkligt med Nils Olsson och
Mackabeus — de ha varit som ett liv och en själ: nu
har mannen slagit sig på fylle och börjar förfalla, och
hästen är inte heller densamme som förr. Det är
snart skräp med dem bägge två.
Den kvällen kom Nils redlös hem för första gången
— utan Mackabeus hade han kanske aldrig kommit
hem.
Frampå ottan vaknade han sjuk och törstig. Hans
första tanke var Mackabeus. Herregud! Hur hade det
gått med hästen och vem hade tagit hand om honom?
Han fick på sig byxorna, tände lyktan och skyndade
ner i stallet. Jo, Qudi lov! Där stod ju hästen, sig
alldeles lik.
Han klappade honom och satte sig att småprata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0134.html
