Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med honom såsom han alltid brukade göra, när han
var lite »lurvig».
— Jaså, så det börjar bli skralt med oss, du
Maeka-beus! Hm! Jaha! Men ser du, Mackabeus, den dag,
när de inte ge dig första priset längre, så ska du inte
behöva gå här i Marklunda och skämmas. Då reser
jag åstad till Stockholm med dig, förstår du, och så
köper kungen dig, ser du. Det blir tungt för mig,
Mackabeus, fanken så tungt, Mackabeus, att inte ha
dig hos mig. Och skulle jag inte få se dig mer, ginge
jag åt. Och därför blir jag väl i Stockholm, jag också,
och slår mig på lite vad jag kan, du Mackabeus. Så
kan jag ändå stå vid ett hörn ibland och se dig, när
du kråmar dig för kungens vagn, du Mackabeus! Och
så nicka vi så nätt till varandra, du och jag, va,
Mackabeus?
Så gick han bort till skåpet, där han hade en flaska
konjak stående till en läsketår under sina nattliga besök.
Och så tände han sin snugga och fortsatte att jollra
med hästen, tills han slutligen kände sig tung och
trött. Så släckte han lyktan, låste dörren, gick opp
och kröp till kojs igen.
Han vaknade vid det hustrun stod lutad över honom.
— Nils, Nils! ropade hon. Elden är lös i stallet —
det brinner hos Mackabeus? Var har du nycklarna,
så de kunna få honom ut?
Han var som förlamad och kunde varken svara eller
röra sig. Hon letade och fann nycklarna. Så sprang
hon ut. Förvirrade röster hördes om varandra, larm
och skrik. Men Nils låg med skallrande tänder, som
om han varit fjättrad, fast han hörde allt med förfä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
