Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ELD OCH VATTUNÖD.
BILDER FRÅN ETT GAMMALDAGS B VAHEM I SKÅNE.
I.
Hönslösa var på 1860-talet en riktig gammaldags
by, vars gata slingrade sig fram som en snok mellan
de gamla kringbyggda gårdarna, vilka alla hade
trädgården utåt gatan liksom gödselhögen, men på ömse
sidor porten, och de stora halmstackarna vid
tofta-porten, bikuporna under fönstren inne på gården och
över gatuporten en infälld skiffersten med sex
bokstäver och ett årtal, till exempel M. O. S. B. P. D. 1814.
Detta betydde,’att Måns Olsson och Bengta Persdotter
uppfört stugulängan 1814.
Sen urminnes tider hade gårdarna liksom släkterna
sina bestämda namn, som gingo i arv. I Ervastgården
hette alltid äldste sonen Ervast, och han övertog
gemen-ligen hemmanet. Så var det i Månsagården, i
Jonsa-gården, Lassagården, Nilsa- och Trulsagården — var
och en av dessa gårdar var hem för en av de gamla
kärngubbasläkterna, och barnen från dessa gifte sig
ständigt med varandra, varför alla byns stöttepinnar
»hängde samman som ärthalm». Detta hade en god
sak med sig: vid gillena i byn vågade aldrig den ene
förtala den andre, ty han stötte alltid på patrull i någon
släkting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
