Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolporterer från alla läger. Ahnfelts sånger och Sions
sånger och alla andra sånger ljödo från morgon till
kväll; där gräto och biktade grånade syndare och
lättrörda töser bara för att få syndaförlåtelse av någon
bland de mörkhåriga »utvalda», som foro omkring och
styrkte de fromma i nåden och tron. Och välsignelse
vilade över gården — »där många barn äro, där är
ock mycken välsignelse», står det ju. Ordstäv äro
bra att ha.
I Jonsagården levde man i sus och dus — en
kvarleva från husbehovsbränningens dagar. Alla karlar
gingo omkring med en florshuva, större och mindre,
ty brännvinsflaskan stod tillgänglig för alla i
hörnskåpet, som aldrig var låst. Och med sedligheten var
det lika illa beställt — i den vägen kunde
Jonsagården nästan mäta sig med Månsagården, och det
fanns folk, som ville påstå, att barnen i läsaregården
bra mycket i syndighet liknade, om inte överträffade
ungarna i brännvinsgården.
Gamle Lasse i Lassagården hade varit nämndeman.
Det hade varit en fin karl och en fiffig karl, men han
hade varit för mycket ute och det knäckte honom.
Han dog bara några år över femti. Och så tog äldste
sonen Lasse hemmanet och gifte sig. Yngre sonen
Anders blev hemma och hjälpte till — när han ville
förstås. Han var ju rik, så han behövde inte träla;
vilken dag han ville, kunde han ju arrendera eller
köpa ett hemman.
IL
Nu visste varenda kutte i Hönslösa, att bröderna
i Lassagården voro varann så olika som möjligt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
