Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhang och nu satt i vassen och skar pipor till
sig och ris till man sins rygg.
Anders hade ett par gånger gått emellan, men
sedermera beslutat låta brodern och hans viv utkämpa sina
envig utan inblandning. Han gick därför gärna bort
på lördagseftermiddagarna — för att vara undan vid
slutakten.
III.
Anders var en glad och livad ture. Han log med
läpparna, med de små vecken kring ögonen, med
,»kisse-borrarna» i kinderna, med mungiporna och
näsborrarna — han log med hela det rödlätta, renrakade
anletet. Han dansade bra och ändå dansade han gärna,
vände sällan en tolvskilling »femtielva» gånger, innan
han gav ut den, trallade alltid, när han gick vid plogen
eller med sädesskäppan på arm, tog sig mycket bra
ut, när han satt utanpå ett välryktat ök, och var en av
de första, som gav sig in vid Vilans nyupprättade
folkhögskola.
Han hade ett ordstäv. Kom han på ett dansgille
eller ett bröllop eller en marknad och han mötte en
bekant tös, som såg lite fager ut under ögonen, tog
han henne hjärtligt i hand och sa:
— Ood kväll, lilla hjärtenos!
Det tyckte töserna inte alls om.
Bevars väl! Nog hade vilken som helst av dem
med uppräckta händer velat bli hans fästemö — det
var inte där skon klämde. Men se, han sa likadant
till riksdagsmannens Alma som till gamla soldaten
Franks Johanna och därför tordes ingen ta det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
