Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Riksdagsmannen gjorde stora ögon, när Anders kom
intrillande till honom en dag. Han tyckte just inte
mycket om den unge mannen, ty denne brukade helt
ogenerat skoja en smula med den allt pösigare
folkrepresentanten. Också undrade han storliga, vad som
kunde stå på.
Efter lite prat om väderlek och årsväxt gled
samtalet in på den gångna riksdagen.
— Ni är väl snart trött på det där Stockholmslivet?
sa Anders.
— Mm! Ja, det är ju ett hälsingens plitande med
att sätta sig in i alla parragrafer! Men övningen gör
ju sitt. Vore det inte så dyrt där oppe, så ginge det
väl an. Jag äter ju titt billigt på någon »sylta», men
ibland får en vara med och då kan det gå åt en banko
till middagen. Sådana dar kan man inte lägga undan
någon femma, inte. Så jag drar mig väl undan någon
gång.
— Jag vet en, som inte skulle ha något emot att
bli er efterträdare! sa Anders.
— Det kan jag nog tro — det ville många!
gnäg-gade Nils.
— Ja, men en, som skulle vilja ge mycket för den
saken!
— Å tusan! Huru mycket vill han ge?
Anders blev flat. Tog icke karlen det bokstavligen!!
— Hm! Jag mente, att han skulle anse det som
sin största lycka.
— Jaså. Vem är det då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
