- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
166

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

katekes, svarade Ola på ett sätt, som vittnade om en
betänklig förtrogenhet med klockare Liljas böcker. Och
i historien kom han fram med en sats, som med ens
gjorde slut på hans vetenskapliga bana: han påstod
att Adolf Fredrik hade varit en vida större konung
än Karl XII. Rektorn blev först mållös, sedan

förbittrad, så att han vred peruken snett, och så
sporde han Ola, om han förlorat vettet och inte visste,
att Karl XII varit icke blott Sveriges utan också
världens störste konung. Då sa Ola lugnt och enkelt,
att den, som svarvar snusdosor bra, gör sitt folk
mindre1 skada än den, som sköter land och rike så, att
fienderna få sköta svarvstolen och runda av efter behag.
Rektorn slog med båda händerna och sa, att den
onde talade ur pojkens syndiga mun, bad gubben
ta hem sin huggormsavföda, ge honom mycket stryk
och litet mat till den gamle Adams utdrivande och
bränna alla hans böcker utom bibel, psalmbok, postilla
och almanacka. Gubben blev både ond och ledsen,
smorde upp Ola, så fort de kommit hem, fortsatte
därmed efter tid och lägenhet allt framgent, så länge
han levde och fick slutligen Ola att bli en tjurhuvad
enstöring. När pojken så själv blev herre för
hemmanet, tog hans förkvävda vetgirighet först ut sin rätt,
och han läste nätter och dar utan hejd och utan
urskiljning, varför också allt i början gick runt för honom.
Med tiden lugnade och sansade han sig, och då var
det synnerligen intressant att få honom i snacketagen,
ehuru hans omdömen, stundom gnisslande skarpa,
kunde vara nog så ensidiga.

Men aldrig skrädde han orden utan sade sin
mening rent ut. Han tyckte sig hava inför rektorn i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free