Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han går fram och tillbaka på golvet och spelar på
fiolen, sedan det har blivit mörkt.
— Står jag dig i vägen kanske? skrek hon mörkröd.
— Hurra! Hon är »nertjärad» i »Stockfisken»!
Goddag, hennes nåd fru Stockfisk!
Två örfilar till blevo hans snara belöning och
serverades varmt och färmt.
I detsamma öppnade läraren dörren. Han stannade
förvånad. Sven smög sig skamflat bort på sin plats,
och Hanna såg ut som om hon velat kila tvärsigeno‘m
jorden och komma ut på andra sidan.
— Vad står på här? sporde Granblom strängt och
såg sig om bland barnen.
Alla tego och sågo förskräckta ut.
— Svara, Hanna!
Hon slog ned ögonen men teg, även hon.
— Varför slog du Sven? Tycker du det passar en
stor flicka att bära sig åt som en vild pojke. Det hade
jag inte väntat av dig!
En tår föll stor ned för hennes kind, och hon sände
kamraterna en varnande blick.
— Han gav öknamn och det har mäster förbjudit!
sa hon slutligen tryggt.
— Mot vem då?
— Det — det kan jag inte säga! genmälde hon
frimodigt. Och förlåt att jag blev så fasligt arg —
jag skall aldrig göra så mer!
Hans anletsdrag ljusnade.
— Nå du, Sven! Vad har du att säga, din lymmel?
— Förlåt honom också! bad Hanna. Han har fått
sina örfilar allaredan.
Läraren drog på mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
