Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting, som förargar en så som att man får höra
sanningen — innan man har rätt att bekänna den själv.
— Jag är tvungen att spela en bit.
— Ja, gör det! Ta »Vårvindar friska»! Den är så
vacker. Och så sjunga vi till! Tag du andra stämman!
Den kvällen sjöngs, spelades och kysstes mycket
i den gamla skolan.
X.
Det dröjde inte mer än ett halvt år förrän
bröllopet stod i den gamla nämndemansgården, som för
övrigt snart skulle övergå i andra händer, efter
Gran-blom inte ville lämna lärårebanan. Där hade kommit
liv i honom, sedan han vunnit Hanna, och han satte}
sig i spetsen för en hel mängd saker, som skulle
rutscha upp folket.
När Sven i Västervångstorpet gratulerade brudparet,
viskade han i brudens öra:
— Gratulerar! Hennes nåd fru Stockfisk!
Hon log förnöjd.
— Dummerjönsar kunna också profetera, sa hon och
klappade hans hand.
— Det var inte att ta fel på — för du var kär i
honom. Det kunde en blind höna se!
— Därför hittade du ju också ett korn. Visst såg
du rätt — inte hade jag annars örfilat upp dig! Det
värker väl inte än?
— Å, det tog inte så hårt. En slår aldrig med kläm
sen en har blivit kär. Det vet jag med mig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
