Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt. Och medtjänarna voro nästan rädda för henne —
stark och rask var hon, men stackars den, som
försökte byta ord med henne!
Med tiden steg hon i graderna och blev köksa på
en herrgård, ja, inte hos grevens utan hos inspektorens.
Sitt kall tog hon på fullt allvar — att döma av hennes
sotiga näsa åtminstone. Men det var förenat med
en viss våda att söka kommendera henne: på
anmärkningar svarade hon gärna med grytsleven eller
disktrasan, och själva frun fick ha benen färdiga, så hon
kunde komma ut ibland, när Kajsa kom i tagen.
Hon var arg som ett bi och grov i mun som en
fanjunkare förr i världen. Fick hon anmärkning för att
en disktrasa eller en knapp hittades i maten; slog hon
till ett flatgrin.
— Den där lilla remsan i kalvsyltan skadar inte
kalvens själ! sa hon.
— Men tänk på den, som ska äta den! sa frun
allvarligt.
— Varför skulle jag det? De tänka min själ inte
på mig! Och de ha inte mer själ de än kalven!
fräste hon.
Om någon av medtjänarna vågade säga henne emot,
sprang hon genast efter kvastaskaftet, och hann hon
inte få tag i det, använde hon knytnävarna.
Naturligtvis hämnade man sig på varjehanda sätt. •
Man smög fäflugor i hennes säng, smugglade i henne
»tyckefrö», så att hon skulle bli kär, fast då ingen
verkan syntes till; man skrämde henne om kvällarna,
ty liksom de flesta sådana där vilda kvinnonaturer var
hon ytterst vidskeplig, och man kunde tratta i henne
vilka historier som helst, bara de voro tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
