Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och okända. Man kan ju leva på en olyckshändelse
också. Men inte i längden, och nådesmulorna bli snart
både få och små.
Sist kom hon på fattighuset.
Här satt hon dagen i ända och knotade över
människors hjärtlöshet. Tänk — Slabbe-Kajsa! Hon, som
själv aldrig haft något hjärta och aldrig glatt ett hjärta,
hon talade om hjärtlöshet!
I många år satt hon där och surade och gormade
och gjorde livet bittert för sig och alla, som voro i
hennes närhet.
När den nye kyrkoherden i fjol hade tillträtt, var
han nere och pratade med gummorna i fattigstugan
och med Kajsa också. Hon öste ur sig ovett och
smä-delser mot Gud och hela världen så där en halvtimme
utan att hejda sig en minut. Kyrkoherden satt stum
och hörde på. När hon slutligen tystnade, sa han
till de andra:
— Går hon ofta på så här?
—- Från morgon till kväll, söndag och söckent.
— Stackars ni arma människor, som ska höra på.
— Å, en är så van vid det — vi höra henne aldrig.
Det är som med den gamla klockan: det är bara när
hon stannar, som en lägger märke till henne — när
hon knäpper, hör man det inte. Men den första tiden
var det ju lite tråkigt: en fick inte sova för henne.
Nu är det ju tungt för den, som har suttit och levt var
dag kräseliga, att komma hit här, för det är ju inte
så fett alltid, men en svälter ju inte och fryser inte,
och då får en vara glad. Hon gjorde aldrig gott mot
andra, när hon kunde, och dei är därför hon inte kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
