Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå, att vår Herre vill henne väl, när han böjer
hennes hårda sinne.
När kyrkoherden nästa gång kom dit, hade han med
sig en kaka fint bröd. Hon nekade att ta emot den
och var ovettig mot honom. Han talade med både
Kajsa och de andra. Kakan lät han ligga.
— Vill inte Kajsa ha den, kan ni andra dela den —
min hustru skickade den med mig.
När han var gången, rörde sig ingen, men alla såga
på kakan.
— Hellre än att ni ska ha den, ska jag äta den
själv, om jag så ska spricka! sa hon med gnistrande
ögon.
Ingen svarade.
En annan gång hade han med sig en stor korv.
— Den är från mor till Kajsa! sa han.
— Brödkakan åt jag själv upp, hellre än att de
andra skulle få smaka den.
— Jaså. Nå? Satte den där tanken bättre smak
på den?
Hon blev svarslös. Det hade visst aldrig hänt henne
förr. När prästen gått, gick hon bort till bordet, skar
korven i precis lika många delar som hjonens antal.
— Nu tar jag min! sa hon. Den är inte större än
de andra.
De reste sig en efter den andra och gingo bort
till bordet och togo var sin del. Men det rådde en
andäktig tystnad i rummet, och när de gingo förbi
Kajsa, gjorde de en klumpig nigning eller bugning
allteftersom det föll sig.
På eftermiddagen läste som vanligt en av
gummorna i psalmboken. Det väckte uppmärksamhet, att
13. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
