- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
200

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dit han hade traskat för att sälja kvastar. Hästen
sparkade bakut och slog av ena benet på Josef. Denne blev
förd hem, förstås, och husbonden sände efter en
bekant kvacksalvare. Den ordinerade, att Josef skulle
ligga alldeles stilla, annars kunde det ena benet bli
kortare än det andra.

Men när Josef hörde, att det där liggandet skulle
vara tre månader och han skulle ingenting kunna
förtjäna under tiden, blev han ond och knallade sig opp
efter fjorton dar.

— Längre ligger inte den rikaste åbokvinna efter
sin förste pojke! sa Josef.

Benet blev nu också ett par tre tum för kort, när
det var helt igen. Men just därför vägrade också
Josef att betala kvacksalvaren något för besväret. Och
när gubbstuten skällde ut den penningkäre patienten,
borstade Josef upp sig och sa att om inte gubben ville
hålla nos, skulle)1 Josef gå till doktorn och anmäla
ben-stymparen för kvacksalveri och visa, hur han behandlat
benet. Då blev den stackars gamlingen rädd och flat
och skamsen och lomade av. Men Josef blåste
»Na-poleons marsch över Alperna» på tummaknogarna —
det nöjet kunde han unna sig, tyckte han.

Josef insåg emellertid, att han fått knäcken för hela
livet — han dugde till ingenting, när det gällde att ta
i riktigt, och han måste ta av sitt kapital. Det sved
ända in i hjärteroten. Vad skulle han ta sig till?
Hänga sig? Nej, det fanns ju ett sätt till. Han kunde
bli skollärare — det dugde han ju alltid till, enligt
den tidens befattning. Det var i folkskolans svåraste
banbrytningsdagar, och det behövdes inte så förfärligt
mycket för att bli klar i en examen: villiga, snälla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free