- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
212

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stridsberg och biljettförsäljaren blevo ovänner.
Stridsberg tyckte och sa rent ut, att när han tog två på
engång, skulle han ha lite avdrag — det hade han till
och med, närjhan köpte grisar av nämndemannen, som
var så snål för resten. Men stationsinspektoren bara
flinade och sa, att om en människa så köpte hundra
biljetter, så vankades inga avdrag. Då betalte ju
Stridsberg, men han sa rent ut, att på det viset skulle banan
aldrig gå. Och det gjorde den ju heller inte de första
åren; fanjunkare Bergman på Esperöd köpte ju aktier
hundravis för en halvbutelj punsch. Och
bondgubbarna voro så själaglada att bli av med dem.

Under resan fick han av en bekant i kupén höra,
att han kunde gjort resan mycket billigare, om han
hade köpt returbiljetter.

— Jag kunde tro, att den luvern klådde mig —
jag kände det på mig. Men han ska ha det i sig.
När vi resa hem från Lund, ska jag ta returbiljetter.
Han ska få se att det inte går att pudra skräddare
Stridsberg mer än en gång, viskade han till sin gumma.

Och han nickade förnöjd.

I Eslöv voro där så många tåg och en så välsignat
stor, myllrande människomassa, så bägge de gamla
blevo alldeles yra i huvudet. När gumman hade slagit
sig ned och tåget satt sig i gång, tyckte hon, att de
reste tillbaka samma väg de kommit. Hon blev alldeles
vild och ville ut — konduktören var inte människa
att övertyga henne om att hon var på rätt väg; hon
hade rest mot norr först, det kunde hon slå sig i backen
på. Och nu reste hon mot söder — det kunde hon
också ge sig kattsingen på. Och gubben Stridsberg
visste inte ens vad han skulle tänka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free