Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det får nu vara som det vill, sa han slutligen
trohjärtat. Vi ha inte gjort värre än att vi kunna komma
hem igen.
III.
Men hur det var, kommo de till Lund. Gumman
blev häpen, när hon fick se den stora staden — det var
annat än Simrishamn, som annars tycktes henne så stor.
Och när hon kom bort till den väldiga domkyrkan
och klockorna började dåna från »Lunda pågar»,
kändes det genom märg och ben — som ni vet det alltid
gör, när man första gången hör Lundadömens
majestätiska klockklang. Hon försökte säga något till
gubben sin men förgäves — klockorna överröstade henne.
Så hade de ju ett fasligt göra, innan de med sitt
resgods kunde hitta ner till Kattsund, där »Lillen»
logerade hos någon, som hette Sandberg. Men det gick
på dar och stunder, och slutligen voro de där.
De gamla stultade uppför trapporna och läste
»Liliens» namn pä en dörr. Här stodo de en stund
och gjorde smågrimaser mot varandra, skrattade, sä
de ristes, putsade varandra lite i håret och halsduken
och lyfte pekfingret mot varandra, så att de skulle
vara riktigt tysta.
Så öppnade gubben Stridsberg sakta och ljudlöst
dörren, och gumman trippade på tå in i rummet och
började kyssa och klappa nacken på en karl, som satt
med ryggen mot dörren nedsjunken i en länstol och
läste.
Han tittade opp, både flat och förlägen.
— Ä, herregud, Stridsberg! jämrade sig gumman.
Vi ha kommit in till en galen karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
