Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om han aldrig fick reda på, varifrån hon frälst
honom den natten, kom han i alla fali fort nog
underfund med att hon gärna kunde ha varit så hygglig’
att inte frälsa honom, när hon tog honom själv som
ersättning för besväret. Vilken olycka, som än hotat
honom, var bestämt i själva verket en småsak mot
hans syndabot. Pernilla var stor och stark och led i
truten och mycket omtalt för den saken, därför att
där i bygderna voro kvinnorna dåförtiden blida och
snälla. Stålberg svarade inte gärna många ord, när
hon var i skälletagen. Ty om han så bara sa:
»kanhända — möjligtvis», fick han ovett. Och när hon
inte kunde hitta på mer ovett, tog hon alnen och
linjerade karlstackarn med — hans egen aln! Var det
inte nedrigt, kanhända? Han hade aldrig försökt slå
igen mer än första gången.
Som alla skräddare var Mickel en läckergom. För
att pina honom höll naturligtvis Pernilla honom på så
mager kost som möjligt, helst hon, som jämt var
med på gillen, hade rikliga tillfällen att få sitt lystmäte
på god mat. Mest längtade skräddaren efter
gåsmånaden — då var han gemenligen hos
nämndemannens och sydde till julen, och där vankades gås
i långa banor. Och när har inte Mickel tyckt om gås!
Visserligen var han olycklig, om han inte stoppade
de fetaste bitarna på sig åt Pernilla, men i alla fall
var november drägligare än julen, då han mest fick
sitta och sukta, under det hans huskors gick byn runt
och smorde kråset.
Mickel hade själv en gås, förstås — jag menar
nu inte Pernilla. Men vart hushåll hade ju förr en
gås, fattiga som rika. Men inte nändes fattigt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
