Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meller och kakor, som han stoppat på sig, lämnade
dem åt Pernilla och så kröp han till kojs. Intet
förhör ägde rum, och glad var skräddaren.
Men två dagar senare kom Pernilla hem från en
kaffejunta. Skräddaren såg genast, att hon luktat krutet:
det var ett farligt Slummer, som glödde i ögonen.
— Spelade de kort på barndopet i söndags? frågade
hon så med en ton, som skulle låtsas vara likgiltig.
— Hm — ja — somliga spelte nog — kanhända.
Han kände allaredan förfärliga rysningar i ryggen.
— Spelade du också kanske?
— En liten stund — en kvart — möjligtvis.
— Hur mycket förlorade du?
Ett sådant listigt kräk till käring! Nu var han fast
— Mickel i saxen.
— Jag hade ju inte mer än femti öre med mig
ungefär vid pass! sa han emellertid på försök.
Hon gick bort och tog alnen, som stod bakom
dalaklockans väggfodral.
— Där ä alla sju kronorna, som jag vann! sa han
ängsligt och tog fram dem ur snusburken.
— Vann du? Vann sju kronor och har inte talt
om det för mig!
Hon grep åter alnen, som hon hade satt ifrån sig.
— Jag hade tänkt att —■ att —
— Svira och svina upp dem, förstås. Men —
— Visst inte! Jag skulle köpt en gås för dem —
en gås till dig, Pernilla! Vi sälja ju alltid vår egen,
när de plöja ner rågstubben, och jag tror knappt att
du fått smörja dig med gås, sen du var så snäll och
kom hit och tog allting om hand här — brm —
— Vad sa du?
15. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
