Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pernilla, talte om hur djäkligt hon missbrukade den
nya alnen, men morskade slutligen upp sig och
beblotade sig på att det nog skulle komma den dag, då
hon skulle få sin varma mat. De andra lågo dubbla
och skrattade och slogo sig på knäna.
Då föll den arge skalken Jeppa Anders Mårten i
Möllan på en nedrig tanke — det hade varit hans
far, som satt den största beten på riksdagsmannens
»barnadoppa». Han smusslade undan Mickels knyte,
löste upp schaletten, tog bort gåsen, som han
över-antvardade Stenkil Snickare i handom, samt knöt i
stället in ett kålhuvud, genom vilket han i
hastigheten stuckit en korumpa, vars ena ända stack en
smula ut om schalettens kant liksom den hade varit
gåsens huvud, som hängde och slängde och svängde. ’
När Mickel tömt sin tredje romtoddy, hade det
hunnit bli bra mörkt. Så fick han då tag i sitt
gåsa-knyte och började stulta hemåt. Han var inte riktigt
klar i knoppen, det måste han med bävan erkänna, när
han försökte se riktigt skarpt på milstolpen. Men som
han verkligen gjort en god affär vid gåsköpet — inte
fullt fyra kronor — och inte lagt ut ett öre för
tod-darna, för dem hade Jeppa Anders Mårten bjudit på
och betalt dem också, hade han i alla fall
jämförelsevis gott samvete.
Pernilla hade gjort sig ärende in både hos
snickarens och skomakarens för att ge dem en vink om
att Mickel var i staden för att köpa gås, och att
mannarna gärna dagen därpå kunde titta in om och ta
sig en Mårtenstoddy. Inte gjorde Mickels ofta kalas,
sådant var inte skick och sed hos dem. Men skulle
det vara, skulle det vara rejält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
