Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT TJUGONDAGSKALAS.
I.
— Man ska inte låta gillesmat bli vardagsmat, och
därför ska man aldrig göra julagille i helgen — och
inte gå på något heller. Då är man ändå så proppad
med sylta och korv och fläsk, så man gitter inte se*
det fetaste sovel!
Så talade engång dagen efter nyår på 1870-talet
*fen välvise skiftesgodemannen Klemed Erlandsson i
Ärvarp till sin hulda maka, som föreslagit, att de skulle
anordna sitt sedvanliga julkalas mellan nyår och
trettondagen.
— Främmad mat är alltid god! sa hans kvinna. All
mat är god, som man själv slipper laga — ingenting
smakar, om man har stått och rört ihop det själv.
— Jag tycker alltid att din mat smakar bäst, mor.
— Du slipper laga den, du.
— Ä inte vi tu ett?
— Du pratar! Jag skulle vilja se dig steka gås —
du skulle äta upp den efter hand som den bleve färdig!
— Nej, men för att nu tala allvar, mor, så smakar
ett julagille helt annorlunda, när man efter trettondagen
har gått tillbaka till sill och potatis och fåltt magen
saltad och. kommit in i de gamla hjulspåren igen och
satt in flaskan, som annars stod på bordet från
morgon till kväll, och börjat tröska — då smakar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
