- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
250

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i luften att en hög generalsperson ska komma och
titta hur de unga sköta sig, motas Mattis med goda
ord och något slags obegripliga order in på sjukhuset
för att han inte skall förstöra hela uppvisningen. Först
blir han vild och arg: varför ska inte han få se på den
store generalens breda revärer? Men så börja de
andra låtsa bli avundsjuka på Mattis, som är ett
lyckans skötebarn, slipper att larva i hettan och svettas
ute på heden. Då lugnar han sig, äter för tre och
flinar för tio och erbjuder sig att hjälpa till lite med
kocksgöromålen, men som han slår sönder allt som
inte är av järn eller bleck, skyndar man att snarast
möjligt släppa ut honom.

Så kommer han hem. Minst ett halvt år har hela
socknen roligt åt hans krigarebragderde berättas om
och om igen, uppiffade och utbroderade. Mattis själv
berättar dem nästan bäst. Snart finns det knappt en
dumhet, som man inte tror Mattis i stånd att kunna
begå, och bara han en söndag går uppför kyrkbacken,
blir det grin bland drängarna och fnitter bland töserna.

Det ena året går efter det andra, och Mattis är
redan »på det sjätte till tjugu». Och då händer den
stora händelsen. Mårten Malttorkarens ende bror
August, som för många år sen reste till Amerika, hade
inte blivit uppäten av vildar, som ryktet först gick,
och inte heller svultit ihjäl i en guldgruva, som det
sedan hette. Utan han hade satt upp en krog, och
försynens välsignelse hade vilat över det företaget. Han
blev rik som ett troll. Visserligen blev han en dag
skj,uten av en irländare, men — som malttorkaren sa:
»Dö ska vi j.u alla, och huvudsaken är att lämna
något efter sig till släkten.» Det gjorde den skjutne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free