Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kolporter, som händelsevis uppehöll sig på
orten, förklarade, att det måste vara de märkliga djuren
i Uppenbarelseboken: lejon och valfiskar, örnar,
krokodiler, pelikaner och kanske Behemoth eller Leviatan,
som stå i Jobs bok. Det blev skräck hos dem, som
hade onda samveten att bära på, och Marna
Snickarens kom in till Karna Toffelmakarens med gråtande
tårar i ögonen och två tjog ägg i en korg, dem hon
olovligen tillägnat sig från Karnas höna, när denna
gick och värpte i grannens potatisland.
Fantasien växte: en kom hem och berättade, att
det var Noaks ark, som kommit loss från berget
Ararat, och andra gissade, att det var hin onde själv,
som var ute, sökande vem han uppsluka månde.
Skräcken var allmänt utbredd på slättbygden.
Så kom en alldeles splitter ny uppgift: »Australia»
ägdes av en »fortigraf», som reste omkring och »tog
av» folk. Det var nästan ändå märkligare än Leviatan.
Många hade ju hört talas om »påträck»: prosten hade
låtit »rita av sig», och i Stockholm hade riksdagsmannen
gjort på samma sätt. Men fördenskull kunde det då
vara lika galet, för han hade gått in i frimureriet och
annan dålighet också. Men själva kungens »poträtt»
fanns att köpa i bokhandeln i stan, och om båda
Herrans smorde, konungen och prästen, kunde låta
»påträckera» sig, måste det åtminstone inte vara någon
stor synd.
Hur väl jag minns, när »Australia» stannade
utanför Fader Mårtens gård uppe på backen! Jag satt
just på gåsabänken och smorde mig med siktebröd
och gåsister, när vaktpojken kom på huvudet in genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
