Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stugudörren och stod på näsan över två väldiga
»mull-stövlar», som far hade lagat och jag nu nyss burit hem.
— Vilddjuret är här! skrek pojken.
— Vilket vilddjur, ditt vilddjur! skrek Fader
Mårtenskan och tappade hornskeden i filbunken.
— Det, som tar av folk! bölade han.
»Han hade hört att byn hette snärpa men visste
inte var den siiärpte hän», säger ordstävet.
Småpysarna klämde i att tjuta och hängde sig i
gummans kjortlar.
— Prat! Ditt dumma nöt! Han gör ju bara
»på-träcker» av folk.
Om en stund kom »vilddjuret» in. Ungarna klämde
i en ters högre, och det dröjde en god.stund, innan
gumman kunde genom örfilar och luggar få dem tysta
och lugna.
Det hördes på den svartmuskige karlens tal, att han
var dansk. Qott snacketyg hade han, som danskarna
gärna ha. Han sporde, om han inte kunde få
fotografera någon.
En skånsk husmor skulle inte för allt smör i
Småland svara j a genast på en sådan förfrågan. Hon
upplyste därför, att far var ute på vången, och själv hade
hon förstås inga pengar —- det ha ju nästan aldrig
kvinnorna, som hon sa.
Men dansken visste hur han skulle knipa sitt folk.
Han tog sig annat snack före, bad att få köpa mjölk
och »smörrebröd» och slog sig ned och låtsade som
det regnade. Och mat fick han.
Så dök han ner i sina fickor och plockade upp
en hel hög av fotografier. Svarta och suddiga voro de,
så inte prisade verket mästaren. I stället kunde mäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
