Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen kan tänka sig, hur hon jämrade sig, när hon
kom ut. På stackars »Ullen» kunde där då aldrig
bli folkafason: han hade vänt sig minst tre gånger.
Och som gumman själv skulle sitta »styv som ven
pinal», hade hon inte vågat öppna munnen och lugna
honom. Nå, det kunde ju inte vara så galet att ha
försökt det engång — men bevares väl för att göra
om det!
Fader trakterade ordentligt och betalte kortet på
förhand och postporto också för att slippa vänta för
länge. Siver sa^ att sex skilling för ett frimärke också
va pengar. Han ville hellre gå de tre och en halv
milen än bestå sig onödiga utgifter, och om Malena
hade blivit i ordning, ville han hellre bära henne
själv än låta den gamle snusige brevbäraren gå och
kånka på henne. Och det hade man roligt åt där i
gården flera dagar.
En tid efteråt lyckades det mig att få se
»Australia»-mannens mästerverk. Malenas kort var ju ganska
skapligt, men också var då tösen så grann, att dansken
nog skulle gett henne ett helt dussin »puttegrafier»
för en kyss, fast han skulle stå och göra sig grön för
den arge Siver.
Mor Faders kort var mycket mörkt, men som hon
hade kolsvart hår, ansågs det som ett ytterligare bevis
för likheten.
Lustigast var emellertid »Lillens» konterfej. På
gummans gammaldags randiga förklädes övra rand syntes
en stor rundad fläck, som inte var randig utan närmast
erinrade om ett vitkålshuvud. På denna fläck syntes
två små svarta prickar, insatta med en spetsig
blyertspenna och närmast liknande två pepparkorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
