Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»STEN RÄNNE-STEN.»
En landsvägsbild från östra Skåne på 1860-talet.
Den gamle bierhandlaren var inte så dum den
gången han gav gamle Sten vedernamn, ty om någon
människa i världen rände, så var det Sten: år ut och
år in drev han på landsvägen mellan sta’n och sin
födelseby, om inte snön gjorde det omöjligt att komma
fram. Ja, det var som bierhandlaren sagt: »Hade
Sten gått så långt i krigstjänsten som i Jerresta härad,
hade han varit general för länge sen, men nu var
han bara Sten Ränne-Sten. Och hade där gått så
många kulor genom hans kläder, som där gått supar
genom hans halsränna, så hade han varit död som
en ankarstock, och de hade inte behövt vara stöpta
av kyrksilver.»
Det var en riktigt rolig figur att se på. Alltid gick
han med sin gamla knektamössa: »man möter titt
en förnämer karl eller ett köpstaherrskap och då tar
det sig alltid så bra ut, när man ställer sig och
gör ’hornor* — och så vankas det gärna ’ett
silla-fjälP eller åtminstone *en pantoffleskiva,». Så brukade
han mest kalla 1 O-öringar och 5-öringar, varemot
han med en viss ringaktning benämnde 2-öringarna
»becklappar» och ansåg tvåstyvrarna för så
obetydliga, att han ej ens gittat ge dem något smeknamn.
Blåa verkensbyxor, ofta lite bristfälliga här och där,
träskostövlar om vintern och träbottnar om sommaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
