Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FÖRSTA HJÄRTESORQ.
Det roligaste Eskil visste var att stå vid stättan
en marknadsdag, för då vankades där alltid
marknads-kakor av byns kvinnor, och prinsaskorpor var inte
vardagsmat i Eskils hem. Äta kalvadans med russin
i var också roligt, förstås, men det hade bara hänt
honom två gånger och han mindes det nästan bara
som en skön dröm liksom de underbara ting, som
mor hade berättat honom om änglarne.
Gå i den nya klädesjackan med far och mor i
kyrkan på söndagen var nu, förstås, också roligt:
då fick han se prästens kusk med den roliga mössan,
som var så vid oppe i och hade en stor stjärna i
pannan, så kusken såg ut som en av rusthållarens
nummerhästar, tyckte Eskil. Men där var ett surt äpple
att bita i vid den färden: utanför kyrkogården stod
en samling pojkar och när han skulle gå förbi dem,
började de fnittra, stötte varandra i sidorna och sade
halvhögt: »Se på blåbärsvällingen!»
Se, saken var nu den att Eskil hade ett stort
blått födelsemärke, som gick över fjärdedelen av
ansiktet och det kom sig, förstås, av den orsaken att
innan Eskil hade sett dagens ljus, var hans far,
taktäckaren, en gång lite »på galoscherna», och då
kom han i träta med sin kvinna, som det ju kan
hända till och med finare folk än täckare. Och då
slog han sin kvinna i ansiktet med den stora sleven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
