- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
29

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

balat ner i skräddarens hage och fått släppa till livet
i sin ungdom; ett får, som kvinnan spunnit för, hade
dött, och i den gris de köpt första året hade där
varit dynt, så Karna kunde inte smaka en bit av
fläsket. Täckaren hade synbarligen inte tur med
små-kräk. De enda, som trivdes bra, voro råttorna. Men
det var han inte tacksam för.

Men så begav det sig i den tiden, då Eskil var
sju år vid pass, att han en dag fick en lekkamrat —
sex veckor gammal. Och det var en liten
svart-plättig gris, för vilken täckaren i fjorton dar gått
på med knän och armbågar och täckt hela östra
sidan av landstingsmannens östra ladulänga. Se,
landstingsmannen förstod sig på att ta betalt för sina
grisar — det var det enda han förstod, sa somliga.
Men själv sa han, att de* voro av en särdeles fin ras;
och när han sa det själv, var det nog sant — han
var kyrkovärd också. Och en kyrkovärd ljuger aldrig
i sådana ting — det skulle vara svinaktigt att bara
misstänka någonting sådant.

Vad ras nu grisen tillhörde, är det visst och sant,
att Eskil och han blevo såta vänner och alldeles som
bröder. Eskils fläck tycktes inte innebära nånting
stötande för grisen — denne var ju inte utan fläckar
själv. Och det gör mycket. Pojken, som av far och
mor hade fått det viktiga förtroendeuppdraget att
passa grisen väl, intresserade sig nästan knappast
för någonting annat. De första dagarna tyckte sig
Eskil förmärka att grisen leddes vid, och pojken
visste av egen erfarenhet vad det ville säga.

Hela timmar kunde han därför stå hos den lille,
borstige skrikhalsen, ge honom råa potatis ur handen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free