Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klia honom på ryggen, blanda hackade nässlor och
mjölvälling åt honom och strö boss under honom —
ja, han skulle ej dragit i betänkande att lägga ett
gammalt täcke över honom, om han vågat för mor,
liksom han ofta med honom delade sin lilla
mjölka-sladd. Han band ett av sina rödgula, långa
strumpeband om halsen på grisen och ledde honom ner till
ån, och då Eskil kavlade upp byxorna över knät
och klev ut, följde grisen utan vidare motstånd med
ut och fick sig ett bad, varefter de båda ungdomarna
sprungo i kapp hem, så att dammet stod om dem,
som molnstoden om Israels barn. Snart fick Eskil
ett nytt namn: byns pojkar kallade honom för
grisa-pågen i stället för blåbärsvällingen.
Men vad brydde sig Eskil om det? För honom
var grisen det käraste han ägde. Han kunde sitta
långa stunder och leka med honom, han lärde grisen
att sitta och räcka vacker tass, som man säger om
hundar. Det blev snart en riktig kelegris, som
plirade så förnuftigt med de små, grå ögonen, gjorde
lustiga grimaser med det blekröda trynet och liksom
skrattande öppnade sitt långa gap.
Och så han trivdes! Proppad blev han med allt
möjligt gott och vår Herre gav sin välsignelse åt
matabitarna. Och ju tjockare grisen blev, desto större
rum tog han i Eskils hjärta.
Därför kom det också över pojken som ett
åskslag, när far en dag sa till mor:
— Hör du, Karna! När grisen nu har gjort slut
på det sista svinabrödet, tror jag, vet du, att vi
»pipa» honom, va ? Det börjar bli kallt — här ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
