Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med tiden funderade jag på att få mig en
hustru, förstås. Det dröjde heller inte länge förr än
jag och landstingsmannens Karna blevo överens. Hon
var fin och fager, lite pengar hade hon också och hade
varit i stan och lärt sig lite finare handarbeten. Det
värsta var, att hon var så tung till humöret, och
förfärligt svartsjuk: jag kunde knappt tala med ett
annat fruntimmer, utan hon blev sur i synen. Det
gjorde mig många svåra stunder. Och inte blev det
bättre för det jag talade förstånd med henne: det
halp, förstås, för ögonblicket, men det var snart
likadant igen. Jag förstod nog, att det berodde inte
så lite på att Stina hade sin gång där i gården.
Och det sa jag Karna flera gånger.
En kväll gick jag ner till landstingsmannens. När
jag gick igenom trädgården, hörde jag Karnas röst
i en lövsal. Men jag hörde också Stinas.
— Du kan vara så säker, Karna, att han har nån
galanta i stan — det är inte gott att veta hur många
barn han har.
— Det tror jag honom inte om, sa Karna tungt.
Men jag tror han tänker på någon annan. Jag tittade
efter i hans byrålåda, som du sa, sista gången jag
var där och han var inne i skolsalen. Det var inte
rätt, men jag pintes så svårt. Jag hittade ett papper
med vers på. Till mig är det inte — mig gör han visst
inte vers till. Och då måste det vara till någon annan.
Ack, det är så vackert, så mitt hjärta vill brista,
när jag tänker på att det är till nån annan.
— Ja, vad har jag sagt? Nu har du fått opp ögonen!
Låt mig se! Jo, jag tackar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
