Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är din skull, att det inte blivit nånting av,
sa han slutligen.
Hon blev så förbluffad, att hon måste sätta sig.
— Ä det — ä det min skull? Är det jag, som
lånar ut pengar till Gud och alla slarvhansar under solen.
Är det jag, som »pimplar mig kanon» på alla
marknader och köper lergökar för fem riksdaler? Är det
j a g, som spelar bort klädeströjan, den nya, på
fyramanna tolva, va? Är det jag?
— Nej, men du skulle aldrig satt mig så stor
summa före — du vet ju hurudan jag är! Hade du
velat ta mig för tio år sen, så hade vi haft summan
femton gånger om. Du kunde ju haft pengarna om
hand, du, som inte lånar bort någonting. Och hade
du varit med till marknads, så hade det inte blivit
några lergökahistorier! Och inga andra galenskaper
heller!
Sanningen härav slog henne, och hon morskade upp
sig, naturligtvis.
— Har jag inte varit med dig till marknads och
fått skämmas för din skull!
— Vi ha inte följts åt dit, och bakefter är så
dags. Nu har jag tvåhundra — jag gav fem för
tofflorna: de skulle kostat en riksdaler, för det är
saffian i hälarna. Du får alltsammans — här är det.
Ska vi — — så börja med det?
— Det är kanske så gott, kom det långt om länge.
Men du ska lova mig–––––—
— Det tjänar inte ett dugg att lova: du vet ju
hurudan sjatte jag är! Det blir din sak att se efter
mig!
— Glött du är! Men man kan inte bli ond på dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
