Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prosten och talemannen ha strött rosor på husbondens
mull och sagt, att han var en ärans man och en
gudfruktig man, och det är folk, som förstå sig på
att hålla tal. Jag är en olärd man och en ringa
tjänare, men jag ska säga ett sanningens ord om
Stenkil Holgersson, så var hans namn. Och de som
äro av sanningen skola höra, mina ord och förstå
sanningen, ändock jag ej är av de skriftlärde. Och
det ordet lyder så: Stenkil Holgersson var en
fähund — det var hans namn och det var han. Det
vet jag och det vet mor där.
Där blev oro i lägret — det vill jag bara säga.
Prosten reste sig blossande och sa:
— Stridsberg är drucken — led ut honom!
Flera personer rusade bort och fingo den gamle
stackaren i kragen, och i ett huj var han utfockad.
Jag såg nyfiken på änkan. Hon satt lugn som
om ingenting hade hänt eller som hon varit stendöv.
Det såg nästan ett ögonblick ut som hon varit pint
av skratt.
Om en stund var den yra glädjen åter i full gång.
När jag lite senare smög mig ut köksvägen, hörde jag
två röster i det mörka brygghuset. Jag kröp ner
bak den inmurade kopparkitteln och lyddes av alla
krafter. Småningom kunde jag urskilja orden.
— Det är emellertid nog så märkeligt att den ende,
som talte sanning, blev utledd, men de, som stodo
och skrymtade och ljögo vid graven och det dukade
bordet — de sitta kvar som de inte ljugit inför
dödsängelns anlete.
— Å, det är ju så vanligt här i världen, kära du!
6. — Wranér, Valda skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
