Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vet — vet alltihop. Om både Nelly och
hennes oäkta barn, och att prästen var skyldig honom
pengar — och att han har haft
dilleriumsfylleri-sjuka — och att han har hängt sig. Jag såg själv
den blå randen under skjortkragen. Jaha! Och allihop
visste av det, fast ingen låtsades om ett dugg —
för att de skulle få äta god mat. Visste ni det
också?
Ingen svarade direkt på min fråga, men far bytte
om kläder och satte sig sen att läsa det vanliga
aftonkapitlet i nya testamentet. Fast han annars
alltid gick i ordning, valde han dén kvällen Mattei
sjunde, som börjar med orden: »Dömer icke, så
varden I icke dömde!»
Jag förstod piken, men det tillfredsställde mig inte
riktigt att sanningen kan handhavas si så där. Men
så var jag ju bra ung och det var mitt första steg
ut i livet.
När far på kvällen — som han kunde göra någon
enstaka gång — sa: Godnatt med dig, Per, och
sov gott, min son! tillade han med synnerligt vek
stämma, följande ord:
— Den som allvarligt är betänkt på sin egen
själs frälsning, har varken tid eller lust att höra på
vad klaffare säga om sin nästa. Domen är Herrans
och hör du något ont, säg det icke efter! Om du
inte skall vittna inför överheten!
Därmed var allt vidare tal om den saken avklippt,
men fast jag nu måste bära allt inom mig själv, så
spökade det gillet länge i huvudet på mig och höll
mig vaken många nätter.
Han hade rätt, far, när han för mor den där natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
