Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SLÄPAD TILL ALTARET.»
En historia om en värnlös karl.
Nog ha vi väl lite var åtminstone någon gång i
vår grönaste ungdom fällt tårar över en hårresande
roman, vars hjältinna av en »hjärtlös» fader eller
förmyndare tvungits att gå fram till altaret för att
»med döden i sitt blödande, krossade hjärta» kvida
fram sitt förtvivlade ja! Då hava vi »söndertryckt vår
tår i ögonvrån» vid tanken på den arma kvinnan, så
värnlös efter det hon tillhörde »det svaga könet».
Men vad säger ni om att det inte så sällan hänt,
att någon av oss, skapelsens herrar och det svagare
könets hustyranner, måst tömma samma lidandets
bittra kalk?
Av själva martyren, historiens hjälte, en gammal
skollärare, hörde jag för några år sen en saga i den
vägen. Jag skall söka återgiva vårt samtal.
Vi sutto i en berså vid ett glas punsch och jag
hade nyss uttalat mitt hopp att inom ej alltför lång
tid få som min brud hemföra min blåögda prästdotter
— numera en liten rar mamma åt Signe
Mjölka-bytta och Sven Gapehals. Då utbrast min
vän:
— Ska du gifta dig? Det går då över mitt
förstånd och tätt opp till hanabjälkama! Du, som kan
skriva böcker och utan kvinna borde kunna få ditt
7. — Wranér, Valda skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
