Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bidraga med blomsterkrukor, och hemmadöttrarna
ordentligt tävlade att kunna lämna de största och
vackraste blommorna. Mårten Mårtens Anna skulle
ha en toffelblomma, Sven Möllares Johanna en
gyllen-lacka och klockarens Mia en verbena.
— Ja, nällor behöver ingen tänka på — sådana
tar nog Pella hit! sa nämndemannens Truls ett par
dagar före festen.
Han var henne fortfarande gramse därföre att hon
hade dunkat honom med träskorna i världen.
Pella bet ihop läpparna och teg. Men dagen därpå
gick hon till trädgårdsmästaren på herrgården och
fick låna sig två charmanta callor. På lördagen gick
hon till kyrkan med en under var arm. Och hon var
något stolt, ska jag säga. Sådant kunde inte
bond-ungarna komma med.
På kyrkbacken stodo läsbarnen och mönstrade
nyfiket varandras håvor. Pellas ankomst och åsynen av
de två märkvärdiga blommorna väckte stort uppseende.
Egentligen förargade sig lite var att hennes blommor
utan gensägelse voro de allra vackraste. Gliringarna
började hagla och vunno allmänneligen de avundsjukas
bifall.
Slutligen steg nämndemannens Truls myndigt fram
till Pella med hån i blicken och ett medlidsamt löje
på läpparna.
— Det var en särskild sorts ettemällor, de där!
sa han. — Det är bara besynnerligt att de ä så fina
i hyn — de ä inte fräkniga. Men de ä kanske av nån
slags förbättrad tattareras?
Och därmed grep han fatt i den ena och vred med
ett raskt grepp av stjälken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
