Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick direkt in till prosten.
Med halvkvävd stämma och under strömmar av tårar
berättade hon, hurusom hon från sin första dag i
skolan haft att utstå spe och smälek av Truls, som
i dag krossat hennes blommor. Nu visste hon sig
ingen råd: trädgårdsmästaren hade sagt att
blommorna kostade sex riksdaler utom krukorna. Hon
ångrade visst inte att hon dängt Truls i planeten —
nej, inte om han så kolade av. Han hade inte bättre
förtjänt — det tog hon Gud till vittne på. Men
skulle han komma fram, så ville hon inte avlägga
några löften — på samma gång som han. Det skulle
bli en evig lögn!
Och hon stampade i golvet, så prostens gamia
negerhuvud, som stod på chiffonjéren, fullt med
cigarrer, rullade ner.
Prosten stod handfallen.
Aldrig hade han kunnat tänka sig Pella sådan!
Å — bevares väl! En tös som kunde långkatekesen
som ett vatten och aldrig stakade sig på ett språk!
Han talte länge, milt men allvarligt för att göra hennes
sinne vekt. Talde om plikten att förlåta — vi ha ju
alla fel och brister. Truls var en slyngel, en gemen
drummel — ja, bevars. Men ä det fasoner av en tös
— ge sig till att klå opp en karl! Å, bevares väl!
Men han talte för döva öron. Hon morskade upp
sig allt mer och mer och slutligen sa hon rent ut att
hela högen borde sättas tillbaka. — Jahaa! De hade
gillat vad Truls gjort fast de voro för stora ynkryggar
att göra det själva! Med sådana ville hon inte gå
fram! Om hon så skulle vara en hedning i alla sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
