Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han sådan respekt som för Pellas. Och knappt
för några träskor heller.
Pella å sin sida skrattade muntert och sa — att
en stackars föraktad etternässla har inte annat värn
än att sticka — den som vill trampa henne, får skylla
sig själv om han blir bränd på tassarna.
Slutligen voro de riktigt goda vänner, och den, som
oftast svängde Pella Etternälla i dansens ringar,
var Truls. Det var inte utan att ibland en av
åbo-töserna kunde slå Truls i synen med etternällan.
Så var det en dag i torvskördens tid. Hett så
ryggmärgen kunde smälta. Pella Etternälla gick
justament och rullade torvkärror i mossen, när hon fick
se Truls komma körande nedför backen med ett
väldigt torvlass. I detsamma sprang en stor hund
fram ur ett rapsfält. Hästarna skyggade, stegrade sig
och satte i sken. Truls föll ned mellan hästarna och
lasset och släpades med.
Utan betänkande ställde sig Pella med kärran mitt
i vägen för hästarna. Hon lyckades få dem ner i diket,
fast hon själv slogs omkull. Lasset stjälpte in på
mossen, och på vägen låg Truls blödande och
medvetslös. Men död var han inte, och på senfulla armar bar
Pella honom bort till en torvgrav, fick opp vatten och
tvättade hans sargade huvud. Sen lagade hon att
han kom hem. Inom kort kom han sig.
En dag mötte han henne ute och tackade henne
för hjälpen. Han erkände villigt, att hon hade frälst
hans liv.
— Hm! sa hon glättigt. Har jag hållit på att
banka sönder skallmejan på dig två gånger, var det
väl inte för mycket att jag sökte få den i ordning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
