Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLERA OCH HAVRESOPPA.
Mårten Mårtensson var inte rädd för nånting utom
för sin kvinna. Se män, som ä rädda för kvinnan sin,
ä sällan rädda för nånting annat. Inte var han rädd
för prästen, för sin katekes kunde han »som ett vatten»
från pärm till pärm; inte för länsmannen, för Mårten
var en rik knase och inte skyldig en själ ett
kopparöre; inte för kortspel, ty där hade han en hemsk
flax — han kunde köpa »tre friska» i knack och beta
allihop ändå.
Och allraminst var han rädd för toddy — stark
toddy var han tvärtom riktigt svag för, ja, till den
grad, att han blev knäsvag av den.
Men när han hade hunnit bli det, var han rädd
för sin kvinna — så rädd att han inte gärna vågade
sig hem samma dag.
Ty inte nog med att hon »slog honom med Guds
ord», erinrade honom om att drinkare och fråssare
varda fattiga, sa honom, ätt han var en skamfläck
för Hönslösa församling, för hustru och barn — ifall
han skulle få några — och spådde honom att han
skulle bli av med nämndemansskapet, utan hon
straffade honom också därmed, att hon flera dar i rad
efter det han »varit ute på galej», bara gav honom
havresoppa. Och havresoppa hatade han. Ett par år
sådde han inte ett havrekorn, bara därför, att käringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
