Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstår du, kan hon inte annat och för skams skull
får jag en bit med.
— Det skulle jag då kunna göra — det är allt
ändå skinn om dig. Men hör du, Mårten! Skulle du
inte — skulle du inte kunna säga nånting, som
skrämmer henne, va? Att du har fått kolera till exempel?
Den går ju utrikes — och inte vore det omöjligt att
du hade fått den — så får hon ge dig vin och riktig
mat, du.
— Kolera?! Är du galen? Det är — det är att
fresta Gud, Ola! Jag tror aldrig jag törs, vet du!
Om — om jag så finge den, du, Ola Jespersson!
— Äsch, inte är du en sådan hare — du, som
inte är rädd för annat än din kvinna! Och havresoppa,
förstås. Jaa, gör som du vill.
— Hör du, Ola! Om — jag tordes! Magen är
verkligen galen och inte får jag åtminstone behålla
någon havreröra! Hjälp mig i vagnen!
Så skedde. Och det bar av hem. Men inte kunde
Mårten sett stort sämre ut om han verkligen hade
haft koleran. Allt nyktrare blev han emellertid — och
det var ju en god sak.
Han kom hem, lät drängen sätta in hästen, och
så klev han in i stugan. Där var ingen Karna. Ändå
en lättnad, fast det var kattsingens så dåliga tecken.
Det hade rykt ur skorstenspipan — havresoppan var
naturligtvis på.
Han kröp genast till kojs. En stund efter kom
Karna in. Hon såg blek och bister ut, när hon gick
bort och lyste på honom.
— Hur är det med dig? sa hon hårt.
Han bara skakade på huvudet med halvslutna ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
