Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den här gången har du nog varit ute och fått
redigt! sa hon om en stund.
Det lät lika barskt.
— Jag är rädd — jag har — fått kolera! sa han
stönande.
Hon glodde stort och tog ett steg tillbaka.
— Lek inte med vår Herre! sa hon.
Men rösten var mera förskrämd än ond.
— Går jag bort — så — så förlåt att jag —
ibland — men jag har — varit snäll mot dig —
för resten — och aldrig grälat på dig, om du slagit
sönder...
Och tanken på att han kunde gå hädan och ångern
— »för resten» — tog honom, så han började darra
och fick tårarna i ögonen. Riktiga tårar.
— Jag fryser invärtes — och det bränner i magen
— och maten kan jag inte behålla — du kan ge mig
lite havresoppa ...
Hon blev alldeles förskräckt. Kunde detta vara bara
toddarna? Eller — hade han förlorat vettet? Han
bad öm havresoppa!!!
Hon sprang ut och kom genast tillbaka med
igla-flaskan. Det var hennes husmedicin för allt. Hon
skulle kunnat ordinera iglar för liktornar.
— Är du tokig, Karna? Det blir vissa döden —
du vet att jag tål inte se dom bara, de kalla fanskapen,
svarta som djävlungar.
— Nu intet hams! De fem iglarna skall du ha
på dig. Så ska här gå bud efter doktor! Kanske
samma skjuts kunde ta prästen också.
Han skalv från hjässan till fotabjället. Men så
tänkte han, att varje synd har sitt straff i spåren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
