Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOMÄRKET.
En sann historia från 1860-talet.
Magnus var en viktig personlighet i församlingen,
ska ni tro.
Först och främst var han skräddare, och en sådan
kunna högst få församlingar vara utan — »de, som
låta klä sig i grannsocknen, låta ju alltid klå sig»,
säger det gamla ordspråket. Och så var han
postmästare och brevbärare. Dels skötte hans kvinna
poststationen, där Henrik, som körde diligensen, lämnade
väskan var dag. Ankomna brev bar Magnus hem
följande morgon, då han gick till sitt arbete, om det
inte vållade för stor omväg. Och det gav ju alltid en
kaffegök eller annars något gott för hans egen eller
hans ungars mage. Dels åtog han sig att smyga
kärleksbrev från en och annan ung spoling till någon
kärleksöm tös: det gick ju så lätt för honom att bli
ensam med dem. Och Magnus var inte den, som
»förrådde postverkets hemligheter», varken det
officiellas eller »träskopostens».
Och så var han hela församlingens nyhets- och
annonsorgan. Han fick låna riksdagsmannens tidningar,
när de voro månadsgamla, och därför stod han i
förbindelse med den yttre världen. Han kände också
till allt, som tilldrog sig i församlingen, de nyaste
dödsfallen, frierierna, giftermålsspekulationerna och så
vidare.
10. — Wranér, Valda skrifter. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
