Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bak — gjorde grimaser, svor och snyftade. Men
ingenstädes var han människa att uppspana sitt »bomärke».
Ögonen blevo blodsprängda, som han rände, och
svetten lackade av hans spetsiga näsa.
Med ens fick han syn på en »tattare», en av
»Svarte Petters följe», som de gemenligen kallades,
de där zigenarna, som i forna dar bodde i närheten
av Viks fiskläge och i Skettilljunga. Och det slog
honom strax, att den där figuren hade de åkt förbi,
strax innan de hunno fram till gästgivaregården.
— Där ä tjuven! viskade skräddaren till
nämndemannen. Det är nog min gås han har under armen.
— Är du säker på det?
— Ja ja män! Nu är det bara frågan att få honom
fast eller åtminstone få gåsen från honom.
— Se, få en tjuv fast kan vara en knepig konst
nog, mente nämndemannen och rev sig bak örat. Se,
det är ju inte frågan här i världen att ha rätt utan,
att få rätt, som häradshövding Anderberg brukar säga.
— Jo, vänta bara! Vi ska ge oss i prat med honom.
Är det min gås, som det nog är, så håller du honom
oppe med snack och prat, medan jag kilar efter
poHsen.
Och försiktigt kryssade de sig fram till tattaren,
som just höll på med att kommersa bort gåsen till
en diger fru. Magnus kastade en hastig blick på gåsen
— visst var det hans! Där hade han ju sitt bomärke.
— Bjud över, så hon inte får den! viskade han
till nämndemannen.
Och så kilade han efter en polis. Till all lycka hade
han så mycket förstånd, så att han sökte honom på
källaren, och fick honom med på tre röda minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
