Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de kommo, började det osa katt för
nämndemannen, ty frun ville ha gåsen och ha den så billigt
som möjligt, naturligtvis, och därför sa hon, att bönder
kunde ligga ut gäss själva på lediga stunder och
behövde inte komma in och stå och dyrka opp
matbitarna för de stackars staboarna. Ja, så tyckte hon
och f^u Thulin, jaha!
— Och här är tre riksdaler! Och hit med gåsen
och slut på sladdret! sa hon.
— Nähä, hit med den! skrek skräddaren. Det är
min gås och ingen annans.
Tattaren vände sig om. Han blev blek, när han såg
polisen, men behärskade sig strax.
— Din gås! Hut, bondtorsk! sa han.
Och de kolsvarta ögonen gnistrade riktigt.
— Jo, se det är vad det är! skrek Magnus allt
mera upphetsad. Fråga honom vad det är för
märkvärdigt med den gåsen! Fråga honom, nådig polis!
Hahaha! Han vet det inte, men jag vet det, jag,
som rår om gåsen, ja. Se gåsen i gumpen, nådig
polis! Står där inte mitt bomärke, va? M — klart
och tydligt, va? Magnus, va? Jaha! Och
nämndemannen såg gumpamärket i morse och känner nog
igen det, tänker jag.
— Är ni nämndeman? sporde polisen.
— Det stämmer nog. Jöns Månsson är mitt namn.
Handelsman Sjögren känner mig från pärm till pärm
— jag har tagit in hos honom och handlat där i över
trettio år.
Polisen tog ett fast tag i tattaren med ena handen
och gåsen i den andra. Och så bar det av till kontoret
med allesamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
