Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SURMULEN SJÄL.
Ännu på 1870-talet levde där i Skåne en liten,
gråskäggig, mycket hjulbent gubbe, som oupphörligen
rullade sin tobaksbuss från ena sidan av munnen till
den andra, vadan käkarna ständigt voro i rörelse på
honom alldeles som på en kanin. Med en sådan hade
han även en viss likhet i följd av sitt vita hår, röda
ögon och ett par ovanligt stora öron, rörliga nästan
som käkarna.
Vanligen var han klädd i en ljusblå, urblekt
vadmalströja, som inte räckte honom mer än halvvägs
ner på ryggen, men hade ett par ärmar, som hängde
långt ner över fingerspetsarna. 1 motsats därtill voro
hans bakbensomhöljen ovanligt korta, både de
tjuguåriga skinnbyxorna, som han bar om vintern och som
ifrån sin ursprungligen gula färg numera fått en
alldeles obestämbar skiftning mellan grått, brunt och
mörkgrönt, och de linnebyxor, som han kröp i på
vårsidan och som en gång i sina dar varit vita. På fotterna
hade han gemenligen ett par långnäsade träskor och
på huvudet en kasserad beväringsmössa. Han såg
sålunda mera märkvärdig än egentligen förförisk ut.
Hans far var lappskräddare och bodde i en koja
vid foten av ett dämme, som blivit byggt för att
leda en å i en annan riktning. Och därför kallades
skräddaren för »Dämmingen». Pojken, som var döpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
