Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Varför det då?
— Jag kan inte ha byxorna på mig längre.
Prästen stirrade på honom utan att kunna få fram
ett ord.
— Jo, far ska på gille i dag och han behöver
själv byxorna, som jag annars lånar på dessa här
läsdagarna! upplyste Trued, bockade sig och gick.
Om det nu kunde bero därpå att han var
hjul-bent eller vad orsaken så måtte vara — nog av: som
vuxen dräng gjorde han, sig mycket bemärkt som
dansör. På danslogen och kring majstången var han
alltid nummer ett. Men som kurtisör stod han sig
slätt, efter han inte hade mål i mun, och hans
anseende var klent bland hans jämnåriga av båda könen.
Ja, töserna diktade till och med en nidvisa om honom:
»Dämmingapojkcn han är ett nöt —
Munnen har han visst full med gröt;
står där och glor precis som en stock,
är en förskräckelig paddesock’.
Aldrig jag Dämmingapojken vill ha —
Fastän han dansar då rysliga bra!»
De två sista raderna stodo som omkväde i alla
visans elva versar.
Sin första drängtjänst fick Trued hos en
»halvpatron», som hade ont om pengar till utsäde och
avlöningar, svälte sina kreatur och levde av sill och
potatis i vardagslag för att kunna göra ett par stora
kalas vart år, men var synnerligen stolt över sin
kammarherretitel och sitt eleganta lösbo samt
synnerligen rädd om sina mattor, sitt fina golv och sina höga
speglar.
Var morgon klockan sex skulle Trued in och bocka
sig och svara på frågan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
