Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kors för själva Hom-Pelle! Nu kommer
fabrikören!
Och karlen fick upp tröjan och slängde den rakt i
synen på Trued.
— Spring som du hade eld i fickorna — annars
blir jag olycklig!
Och Trued sprang, snubblade över gravstenar och
ståltrådsräcken och föll och slog näsan i blod. Och
när han såg på tröjan, märkte han, att den legat i tjära.
Och ryktet om hur Trued blivit »nertjärad» under
sin kärleksfärd gick vida ut över bygden, till stort
nojs för all giftasvuxen ungdom av båda könen.
Men historien kom också till Ola Bertels Malena.
Hon var så pass långt kommen, att hon »hade exercerat
bägge åren», och hellre än att ingen få, tänkte hon,
kunde hon ta Trued.
Så gick hon ner till honom.
— Folk påstår, att du skulle tänka på att skaffa
dig en kvinna? sa hon.
— Folk pratar så mycket! mente Trued.
— Är det inte sant, då?
— Å, det kunde det väl vara! Om nån ville ha
mig, förstås.
— Det kunde jag vilja.
— Verkligen? Hm. Du är nu lite gammal, Malena.
— Tre år yngre än du, tror jag. På det tredje
till fyrtio.
— Jaaa. Hm! Ta och städa opp lite här, så får
jag se hur du bär dig åt — —
När hon gick, voro de överens.
Vigselns dag var inne, och kyrkan var överfull.
Alla ville se Trued stå brudgum.
11. — Wranér, Valda skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
