Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så snäll han är, finns det inte dummare torsk, som
går omkring och traskar i ett par träskostövlar.
— Jag tycker det kan vara detsamma vem det
blir, sa Andreas själv. Bara hon ser bra ut och kan
baka äggakaka liksom mor.
— Där hör du själv, mor! Han är kvicktänkt som
en gråsten och talar som en harskramla — en kunde
visa honom för pengar på marknaderna! Ååå!
Och så gick Mårten ut och slog igen dörren, så
det rungade i hela huset.
Andreas såg bekymrad efter honom.
— Men, mor, är det då rent nödvändigt att jag
ska gifta mig? Mor lagar ju ändå äggakaka bättre
än någon annan. Jag kan ju bli hos mor alltid.
— Stackars min gosse! Att du ska ha så klent
förstånd! Vem skall ta hand om dig, när jag går
bort?
Så gick hon också ut. Andreas klådde sig bak
örat. Han tyckte han talte så klokt. Det vill säga,
han begrep ju att far och mor måste ha rätt. De
hade ju alltid rätt, men han var inte människa att
begripa varför. Det var väl därför, att de voro far
och mor. Nå, då finge han väl gifta sig, då. När
han blivit far, skulle det väl bli hans tur att få rätt.
IV.
Och så vart det en dag beslutat, att Andreas
skulle resa till Qrynlunda. Där bodde ju Måns Olsson,
en gammal vän till far — de hade varit
exerciskamrater, och han hade tre döttrar. Andreas hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
