- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
182

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

behövligt, hoppades Mårten, att han, som kommit hit
till jämmerdalen i slutet av maj och således inte
ådragit huset några särskilda utgifter, skulle få en
liten smula större arvslott. Syskonen häpnade och
sågo stumma på varandra — de tyckte ju, att det var
både ynkligt och löjligt, men han var i alla fall äldst,
så det kunde inte precis falla dem in att ge honom
efter ord och gärningar. Den, som gjorde skiftet, var
far, min företrädare i ämbetet och en fiffig filur, när
han vände den sidan utåt. Han fann sig. — »Det
tycker jag har alla skäl för sig!» sa han myndigt.
Mårten kråmade sig. »Och dessutom behöver Mårten
minsann ha något att kvitta med, när syskonen komma
med sina anspråk på honom.» Mårten blev röd och
spetsade öronen. — »Se, Mårten, som är en riktig
lagkarl och troligtvis slutar som häradsdomare, tar
naturligtvis hänsyn till att han är äldst, och har ätit
bröd i många år mer än syskonen — två år mer än
Nils, fyra mer än Marna, sex mer än Jeppa och elva
mer än Margreta: det kommer minsann inte att bli
småsaker, det, om man så där skall väga allting på
guldvikt.» Nu blev Mårten ond och sa, att han tyckte,
om han nu skulle tala rent ut, att på en sådan
dag skulle man tänka på »sina hädangångne föräldrars
avsomnade minne» och inte sitta och klandra
försynens skickelse, eftersom våra dagar alla äro räknade.

Någon utlösning av syskonen kunde det ju inte
bli tal om — Mårten missbjöd så syndigt, att Nils
höll på att dänga till honom. Så fick ju i stället
Nils överta gården — han ämnade gifta sig med den
rika rusthållareänkan i Piltofta, hon som hade åtta
barn, förstås, men också tjugofemtusen riksdaler på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free