- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
188

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i mossen. Den hade en enda liten tös, bleksiktig och
blodfattig, en liten varelse, förkrympt i växten av
umbäranden och släp och slit. Träskomakaren blev rent
perplex över en så fin visit och kunde rakt inte
begripa, vad kattsingen handlaren hade på hjärtat.
Men så började ju Mårten sjunga ut sin hjärtans
mening och frågade, om han inte kunde få erbjuda
Marianna en »blygsam men lycksalig
äktenskapstill-varo». Gubben glodde stort, så att ögonen höllo på
att falla ut ur skallen på honom, kallade in tösen,
sade henne, vad som var på färde, bad henne sedan
gå in i sin kammare en stund för att betänka sig
— under bön och åkallan, som han sa för att riktigt
ta handlaren. Han följde det stackars tösalivet utom
dörren, och där knep han henne hårt i armen och sa:
»Samråd med ditt samvete och välj det bästa! Säger
du nej, så vrider jag nosen av dig!» Det var ju rent
besked, och tösen kom fort nog tillbaka och sa ja.

Inte hade hon mycken glädje av att hon gav
efter. Ett litet barn kom till världen efter ett par år.
Men det ville inte växa, och det var nu heller inte
så underligt. Mårten räknade och vägde allt vad
ungen skulle ha i sig, både vått och torrt. Och var
dag grälade och gnolade han över att det lilla knytet
var så dryghållet. Stackars Albertina! Hon såg rar
ut med sina stora blåa ögon, som alltid sågo ut, som
om de tiggde något. När min gumma kom in i butiken,
stack hon vanligen en skorpa till det arma livet,
och därför gick en riktig ljusning över ungens gula
drag, när mor kom in där. Alltid gnagde hon på
någonting; då hon inte fick något matnyttigt, sög
hon på gräs eller stjälkar, grifflar eller ler — i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free