Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttersta nödfall på förklädsbandet eller på en
fingerspets.
En gång fick hon följa med fadern bort till
söndagsskolan, där den här svartskäggige kolportören
Fransson med de svarta ögonen och den rysliga
svadan stod och målade ut helvetet med de
ohyggligaste färger, så att de stackars ungarna höllo på
att få konvulsioner — att sådana där kringstrykare
inte ska få buras in! När de så kommit hem, sporde
handlaren Albertina om hon inte längtade efter att få
komma till Gud. »Jag vet inte», sa hon fundersamt.
»Vi skulle få harpor och allting annat vackert, men
han sa inte om vi skulle få smörgåsar.» Då föll
modern i häftig gråt och gick ut.
Lilla Albertina blev inte gammal, och hennes död
gav på sin tid anledning till mycket prat. Där var
barnkalas i prästgården, och lilla Albertina var ju
också bjuden. Men hon fick inte gå, för i så fall
skulle de kostat på henne en ny sommarklänning,
och det ville inte Mårten göra, hur Marianna tiggde
och bad. Emellertid kunde Albertina inte glömma
det där kalaset, som hon inte fick vara med om, utan
smög sig ut och ställde sig att kika genom
trädgårdsstaketet. Du kan tänka dig, hur det skulle vattnas
i munnen på henne, när hon såg alla bullar, som die
små proppade i sig med saft och vatten till. Så var
det någon av bytingarna, som upptäckte henne, där
hon stod och snyftade, och så blev hon hämtad in,
bänkades vid bordet i bersån och undfägnades på
bästa vis. Sedan skingrades alla barnen och sprungo
ut att leka i skilda grupper. Albertina, som inte var
van att vara bland barn och därför heller inte hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
