Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolpojkar och unga studenter ä alltid galna i god
mat och granna flickor. I första ungdomen står maten
främst — sen ta flickorna försteget.
Från den dagen voro vi vänner. Ni kan inte tro så
mycken härlig mat hon bullade upp för mig, som under
skoltiden ofta nog svalt mer än man kan tro, när
man nu för tiden ser mitt goda hull. Särskilt var hon
styv i ett »författa» omeletter, vol-au-vanger, puddingar,
krämer och »änglamat». Och så hade hon syltburkar
— — ah — aaah — — —
Hon var outtröttlig i att nödga och truga och
persvadera — fast gudarna ska veta, att det inte
behövdes.
— Å nej, men ät nu, så är han snäll! Inte kan
j a g äta opp det, och det är ju synd att det ska
förfaras. Inte heller kan jag skicka efter eller hugga tag
i skräddarens eller skomakarens kvinna: de förstå
sig bara på fläsk eller gröt eller välling. De ä som
grisar — bara de få någonting ihoprört åt sig, sörpla
de i sig det.
— Men en kan väl göra buken till sin gud också?
sporde jag försiktigt.
— Jaa, men det är just genom att sleva den
fyrkantig med vad som helst. Inte är man lärd som den
kan vara, som har vit mössa, men månntro man har
både sett och hört och stavat och lagt ihop. Nu har
han hela livet för sig och kan bli vad han vill.
— Jo, jag tackar, jag!
— Snacka inte! Sven Skräddares Jöns har haft
prästakall i flera år. Men glöm aldrig en sak!
— Och det skulle vara?
— Lyd aldrig goda råd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
