- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 3 /
201

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grunda över den dagen, men jag sa också, att där inte
stod ett ord om hur han brukade klå sin kvinna,
när han kom från stan och var »på stövlarna». Men
då sa prosten, att det inte hörde till dagens
högtidlighet. Han hade, förstås, rätt i det. Men en lärd
karl förstår ju också vida mer än en enfaldig
tjäna-rinna.

Kyrkoherden Edendahls Emma var en rar tös. Men
hon ägnade sin håg åt musiken och for till Lund för
att ta musiklektioner. När hon kom hem på våren
efteråt, var hon klädd i krinolin. Då kom fru
Eden-dahl in till mig och frågade, vad jag sa om det nya
modet. Ja, vad skulle jag säga annat an: »Herren
i höjden bevare alla kristna för satans garn! Det
var det dummaste jag i mitt liv har sett eller hört
talas om, och lägg hon de snarorna, mamsell Emma!»
sa jag. »Annars blir hon olycklig för tid och evighet»,
sa jag. Hon lade dem också, men hon hade inte
ostraffat lekt med Vår Herre. Hon blev inte gift
med någon präst utan med en, som var lärd i sniglar
och iglar och flugor och mygg och ollonborrar och
sånt otyg. Han höll mycket av henne, förstås, det
får en ju erkänna, och rara barn fingo de och stor
förmögenhet, och han blev rektor vid en skola. Men
en kan ju lätt förstå att en riktig prästadotter kan
inte få någon sannskyldig äkta kärlek till en, som
inte gör nytia i Guds rike utan går och påtar med
sniglar och annat sånt där snuskigt snask.

Alltid hade jag ju haft ord om mig att vara ordentlig,
rask och duglig: det var väl förtjänt, för jag var inte
den, som låg på latbänken. Från arla morgon till
serla kväll var jag i selen och sparade mig aldrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/3/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free